Fråga:
Hej Iris
Jag hamnar ofta i en maktkamp med min tjej. Ofta är det svårt att veta då om det är jag som är knäpp eller om det är hon som djävlas.
T.ex. kan det vara så att hon vill att jag skall ta mer initiativ med vårt barn, fast jag själv är nöjd med att göra det jag bidrar med i hemmet (disk, matlagning, tvätt och annat). Då vår pojke är tre år och kräver uppmärksamhet nästan bara av sin mamma står jag ibland tillbaka och gör kringsysslorna i hemmet. Då kan min tjej lacka ur och tycka att jag borde ta initiativ med pojken vilket ofta leder till att vi börjar argumentera med varandra.
Jag förstår att det kan vara jobbigt ibland att alltid vara så behövd. Men det kan också vara jobbigt att alltid bli bortvald från min son.
Tacksam för svar
Iris svarar:
Hej,
Om du tänker att ’du hjälper till’ hemma så är det ett feltänk.
Du är hemma, du har ett barn, ni båda har det så och ni har båda allt ansvar. Dvs, ni kan dela på arbetsuppgifter men ni kan inte jämföra eller tro att var och en gör sin del. Båda har allt ansvar och om du lever det så kan du bara le vad hon än säger om hur det ska vara rättvist för det finns ingen rättvisa.
Visst, hon kan känna att det är orättvist och du kan känna att något annat är orättvist, men det är konflikter inom er och de kan ni bara lösa i er själva, inte genom att trassla med varandra, de löser sig inte med att ni anklagar varandra för då blir det bara en kamp som någon ska vinna genom att den andra anpassar sig. Det behövs inte.
Tänk så här, – det som är nödvändigt för vår överlevnad, det gör man bara, det behöver inte komma ur lust eller måsten, gör det bara.
Resten är bara lek och det kan man välja hur man går till väga, men var i lek inom dig så blir kroppen glad och nöjd. Det kan du även vara i när du gör det nödvändiga om du inte vänder det till ett måste och anpassar dig.
Prova det och se vad som händer inom dig .
Senaste kommentarer