Fråga:
Jag var hos dig för några år sedan och fick handledning via jobbet som lärare. Det var mycket lärorikt. Så jag kom att tänka på dig när jag nu upplever utmaningar i beslut kring min äldsta dotter. Hon är snart 10 år gammal. Hon är en fri och egen tjej i grunden, vi har en nära relation hon och jag och länge har det bara varit vi två. Nu lever hon på halvtid med sin pappa som har ny familj sen några år och samma här hos mig, fick en till underbar flicka i december med ny partner. Med flickans pappa har jag haft många konflikter kring hur livet med henne ska se ut. Jag hittade efter vår separation när flickan var 3 år nya sammanhang på ny ort med många fina och givande människor omkring oss och härliga naturnära och communitybaserade platser att vara på. Men hennes pappa och jag jobbade i Stockholm och satte henne i Waldorfskola där. Egentligen vill jag helst av allt bo ute i communityt men det går inte pga dotterns pappa. Hon själv slits emellan och vill inte välja så jag gjorde valet att stanna i stan och vistas därute helger och lov. Förra året flyttade jag och bytte jobb i Sthlm och flickan bytte skola. Pappan bestämde att skolan skulle vara nära honom eftersom jag ”alltid flyttar”. Den är stor, inne i stan. Hon tycker att det är stökigt och verkar inte trivas så bra, men hon gillar själva ämnenas innehåll. Hon har en del vänner men inte jättemycket umgänge med dem. Nu i höst har hon fått förstärkta tics, har mycket missnöje och rastlöshet. Hon har också en del mediala känningar av närvaro från andra sidan och så. Vi pratar mycket öppet om det och om känslor och hur man kan hantera dem, leker och skapar och leker med hennes känsla av närvaro. Detta kan hon inte prata om eller vara med hos sin pappa. Min fråga handlar om hur jag kan erbjuda det bästa till min dotter i form av miljö och skola när hennes pappa har helt andra tankar om det, och om jag sviker henne som gått med på skolan i stan? Det är sant att jag ändrat livssituation några gånger för att jag helt enkelt vill bo på landet och i community. Gör jag rätt som anpassar mig? Har jag något val? Jag kan inte tänka mig att hon skulle bo mer hos sin pappa nu när hon är så liten fortfarande.
Iris svarar:
Det går i grunden inte för mig att råda dig att göra det ena eller det andra. Det kan vara förnuftigt att bo så nära hennes pappa att hon kan gå i en och samma skola vem av er hon bor med. En skola som hon blir känd och van vid att gå till och att hon får hjälp med att orintera sig tills hon kan själv.
Det viktigaste för henne är att det är bra lärare som förstår att ta vara på henne och att hon har någon att vara med på rasterna. Det behöver inte vara många men någon som hon kan vara med behöver hon. Sedan är det viktigt att hon förstår att skolan är en lek. Att det är kul att lära, att det är kul att vara med någon på resterna, att den ger henne möjligheter att odla en massa intressen som hon får och inte vet att de finns om hon inte går i skolan. Om du vill flytta till ett kollektiv på landet och att hon ska gå i när-by-skola där så är det också ett bra alternativ men hur tänker du om henne och hennes pappas relation då. Ska de träffas varannan helg och på loven eller? Du får komma med ett bra erbjudande till honom att ta ställning till och kompromiss utifrån. Skolan kommer att vara avgörande för hennes utveckling då det gäller att se vad hon har talang för och vad hon vill och odla det hon kan utveckla.
Vi börjar där så får du fråga mera i nästa mejl./Iris
Senaste kommentarer