Fråga:
Hei du. Eg lure litt på noe. Mange er vokst opp med betinget kjærlighet. Og de kan se ut som lever et ”overfladisk” liv. Ka som gjør at noen kan leve hele livet slik? Og faktisk ikle trenge noe mer. Og være fornøyd i det, men noen ikle får til noe og virkelig liker ikke seg selv osv. Forstår du spørsmålet mitt?
Iris svarar:
Det är flera saker som avgör. En är att vi har olika konstitution, alltså, vi är skapade olika, en person är ljus i sitt sinne och ser det mesta som vinst, andra är mörkare i sinnet och ser allt negativt och och alla brister. Man kan inte göra något åt själva konstitutionen men beroende på ens konstitution så kan man göra något bra av allt man möter som inte dödar oss.
Sedan är vi olika känsliga och beroende på vad som händer oss i livet så kommer vi att hamna i rädslor och då kommer vi att bli styrda av det jag kallar för autopilot, det skydds och försvarssystem som finns i vår konstitution. Då kommer vi att ha misstro mot oss själva, mot andra och mot själva livet och då tappar vi det som finns när inget annat finns, det som vi har med från början, det som är konstitutionens grund,
Att vi, de första fjorton dagarna i livet är helt autonoma, vi har allt vi behöver, vi befinner oss inuti en ideal miljö, vi har det vi behöver för att utvecklas, ägget och sperman har mötts och dragit till sig information från atmosfären och det blev du, just du, unikt du och ingen annan än du. Det ägget kommer att dela sig och hela sig och dela sig och… alla dina stamceller bildas. I det läget är du i det grundläggande, nöjd, tillit, trygghet, gemensamhet och… din möjligheten, att ta tillbaka det, har vi hela livet, även om livet har ställt till det genom alla rädsla och de rädslosystem som vi utvecklat.
Hur vet man att det finns?
Om det inte finns så slutar ditt liv som spontan abort och om det inte gör det så…. finns det möjlighet att återkoppla till det igen.
De som har kvar den kopplingen hela tiden, de drabbas inte av särskilt mycket misstro och får inte särskilt mycket ångest och otrevligheter inuti sig, de lever i det sekundära som finns, trivs med det och leker sig igenom livet, eller… ibland lider sig igenom livet, men de lever i det sekundära, det du kallar ytligt, och är nöjda med det.
När man då varit med om händelser som slagit igång rädslosystem i oss, som gjort att autopiloten kopplat sig in, då kommer vi att vara på flykt, eller i försvar, eller i angrepp och det beror på att det är rädsla som styr istället för att man bara är i tillit till sig själv, har trygghet inuti, är i gemenskap och nöjd och tillfreds vilka behov man än får. Då ser man bara behoven som en utmaning, inte ett hot, och ser det bara som utvecklande, spännande och intressant när ofullständigheten i livet gör att det trasslar till sig.
Då är livet det som det är, först och främst att lära att som behöves för det nödvändiga, för att överleva, och sedan… allt annat är lyx och det kan man leka med och finna ut av sina intressen, av de människor man har omkring sig, att skapa och använda.
Det finns mycket mycket mer att säga men då får du fråga detaljer på detta.
Senaste kommentarer