Fråga:
Hej Iris!
Du talar ibland om att vi inte kan få någonting av någon annan. Jag är med på det, men tänker samtidigt på situationer där vi ger till andra, kanske lyssnar på någon som behöver prata, hjälper någon att bära en väska, ger någon en kram. Skulle bli jätteglad om du kunde utveckla det här lite.
Iris svarar:
När du är nöjd inuti dig, nöjd före du ger något och nöjd medan du ger något, så får du själv en gåva av att den andre har behov och vänder sig till just dig, unikt till dig, för att få något.
Då sker ett giv-tag i samma ögonblick emellan er, inte att en ger och den andre tar emot och ger ett tack tillbaka, utan i samma ögonblick som du ger så ger den andre också och i samma ögonblick som du får så får den andre också. Det är det som är ömsesidighet, ett möte, där var och en är i intimitet med sig själv och nöjd inuti, vilka behov hoan än har så ruckar det inte på tilliten i sig själv till sig själv och nöjdheten.
Då finns den inre tryggheten som gör att autopiloten är urkopplad eller går att koppla ur, så att öppenheten i hela kroppen, i intimitet med sig själv strömmar och kroppen blir ljus och glad på insidan. Då finns ovillkorligheten, ingen har någon investering, utan det är helt fritt att vara som man är, även om det inte alls stämmer med ens egna bilder och förväntningar. Då blir man överraskad och glad för att något är oväntat. Då visar sig ofullständigheter från den ljusa fria sidan utifrån tillåtelsen att vara.
Senaste kommentarer