Vad beror utbrändhet på?

Iris skriver:

Här kommer ett svar på en fråga om vad utbrändhet beror på och hur man blir utbränd och vad man själv kan göra för att komma ur det.

Du blir utbränd på grund av att du anpassar dig för att vara duktig. Att andra ska vara nöjda och att det är beroende på dig om de är det eller inte. Du tror att det går att få lycka utifrån, få nöjdhet genom att andra sänder tillfredsställelse till dig. SÅ ÄR DET INTE, DET ÄR ETT TANKEFEL. 
Tillåt dig att tänka om. 
Från början ÄR vi. Ett ägg, en spermie hittar varandra och drar till sig information från atmosfären. DET BLEV DU, DU SJÄLV, INGEN ANNAN ÄN DU = DU ÄR…..
Helt unikt dig själv som du är med alla dina förutsättningar och möjligheter och talanger och brister och svårigheter och 10% vekhet i konstitutionen. Du är totalt outvecklad och hur du kommer att utvecklas det beror på den miljö och de människor du har omkring dig, och hur du uppfattar världen och verkligheten och det beror på den kultur du föds in i. 
Från början har vi tillit till oss själva, vi är oss själva som oss själva och vi bara lever på. Vi är nyfikna och kreativa och utforskar världen och verkligheten och vårt medvetande växer och växer. Det är som det ska vara. 
Någonstans tidigt i barndomen har du gett upp detta och bytt ut det mot att vara till lags, att vara som andra vill, att vara rätt, så att andra ska vara nöjda för att du ska få tillåtelse att få finnas och existera. 
Det är det som förstör för dig. Det är det som gör att du hamnar i anpassning till allt och alla och tror att du kan komma ur det genom att prestera, genom att vara duktig, genom att få höga betyg och sedan kunna fortsätta, ”om du bara blir bättre i andras ögon så….” som om det är det som ger dig ditt värde som gör att du ska få kärlek. SÅ ÄR DET INTE. Du kan hålla på så hur mycket och hur länge som helst och det enda som händer är att du blir utbränd. 
Gå tillbaka till början, det jag skrev först, det som finns när inget annat finns och hitta tillit till det. Skifta inuti till att ha förtroende för det och lev det som dig själv och det kommer att hända nya saker inom dig och då kan vi prata om det. 
Det behövs mycket övning, öva öva öva, för det kommer ständigt att vrida sig tillbaka och göra om sig till anpassning för det är så djupt beslutat inom dig och att det handlar om att lösa upp det beslutet. 
Men fortsätt att skifta till det primära, till det som finns i sig själv, utan att anpassa dig, bara flytta ner i hjärtat tills det kommer en suck, ett aha, inifrån och var kvar i det så länge som du kan.
Det är viktigt att se upp så att det sekundära idealet inte vinner över dig. Det innersta i dig är så fredligt och fridfullt så det tar aldrig strid medan idealet, det som ger identitet och sekundär vinst, skyler över allt för sötman att få uppmärksamheten utifrån i form av beundran och makt, och om inte, som kommer man själv att stå för förakt, självförakt och nervärderingar är en inre plåga av värsta slag och man fastnar så lätt i det och då blir man utbränd, tappar all kraft, ork, motivation och glädje. Då är det lätt att gå till psykdoktorn och få medicin och sedan har man ett helvete att komma ur det, och till vad? En stor obalans i kroppen, och själsliga plågor.
Om det ändå händer, att du blir utbränd, så var snäll med dig själv och tro inte att det finns medicin som kan hjälpa dig, kär lek, kärlek till dig själv, till livet och att ha någon som lyssnar när du laddar ur, någon som kan lyssna länge och igen och igen och ig…. det är det som hjälper dig till självläkning och bot.