Grov anpassning till autonomi

Fråga:

Hej Iris,

Jag tittade nyss på en video där du talar om anpassning vs autonomi. Jag tillhör den duktiga anpassaren och har svårt att navigera om till att skapa nya muskler inom autonomi. Jag har två frågor, kan jag någonsin bli helt autonom i mitt relaterande till mig, världen och andra? Och hur lär jag om och går från anpassning till autonomi?

Jag försöker det mesta men allt är externa kickar. Kanske även denna fråga till dig. Jag känner mig ordentligt borttappad i hur jag ser ett hälsosamt och lyckligt liv och levande vara. Tack för ditt försök till svar.

Iris svarar:

Nu gissar jag. Jag tror att du har fastnat i ett missbruk av känslor, att du inte kan låta bli att kicka på saker och ting, att du känner  sötma av att ha makt och kunna göra det, sötma av att blir beundrar för att du är så anpassningduktig, och äkta duktig, så förvånade duktig att andra observerar det mm. När du inte är det så får du självförakt, och när andra beundrar dig så föraktar du dem för att de inte ser att det är fejk från din sida, att det är duktig för att få uppmärksamheten utifrån, inte istället för att vara nöjd med att du faktiskt är så duktig som du är så gör du en sak av det, du levererar det så att andra betalar för det genom att beundra dig.

Även om detta är en gissning så tror jag att du sitter fast i ett mönster, i ett livsspel inuti dig själv och att du illans less på det, att du vill vara dig själv som dig själv och vara nöjd inuti dig utan att hela tiden behöva skaffa dig uppmärksamheten utifrån.
Jag förstår att det inte går om du gör så här, och jag förstår att det inte går om du gör motsatsen, blir eremit någonstans, eller blir martyr.
Även om du vet vad andra sidan är så kommer du inte dit och kan inte stanna i det mer än ögonblicksvis tills ticket efter uppskattningen utifrån kommer.

Nu kommer svar på din andra fråga.
Jag, tillsammans med några andra, har grupper för just sådant som du beskriver. Just för män för sig och kvinnor för sig och de träffas två gånger per år och gör ett speciellt arbete då.
Just när det handar om missbruk av en själv, att man sitter fast i det suget och den sötman. Det märks inte utåt men man själv lider av det.
Inte så man går under men tillräckligt för att less i livet.
I grunden handlar det om att okupera medvetandet och känslor så att kroppen får chans att bota sig och läka sig inifrån, och det… utan att du märker av det för om du gör det så kommer du att förhindra förändringen.
Därför finns det inget mål med en sådan grupp, ingen sådan linjäritet som går att förutsäga och manipulera. Det finns en böjran, när du börjar, första gången men det finns inget deadline. Du kan vara kvar hur länge som helst, även efter min död. Du är kvar tills det har hänt som gör att du kommer ut ditt missbruk.
Det är bara att ta risken som är chansen att låta kroppen lösa upp det.
Ingenting utanför dig kan lösa problemet men du kan ge oss mandat att göra det vi kan så får vi se om din kropp löser det.  Skriv bara ett mail och säg att du vill vara med,
Iris Johansson iris@irisjohansson.com

Sedan finns det en sak till som du skulle hjälpa dig mycket och det är att ladda ur allt det som ligger under och pyr. Alla oförrätter du har sparat, alla känslor du inte har laddat ur utan som omvandlat sig till pest- och elak-tankar istället och som du förgiftar dig själv med. Allt du förträngt och som ligger som en krutdurk under din vällyckade anpassning och som ingen ser eller förstår eller avslöjar att de vet… det håller dig kvar i detta missbruk som bara slår tillbaka på dig själv.

Du får gärna säga att jag har fel om jag har fel och korrigera mig, jag har ingen investering i att ha rätt, jag vet att jag gissar grovt för  att… i bästa fall…. kanske träffa något som gör att du blir nyfiken och intresserad av att höra mera om detta.

För att kunna göra det, ladda ur, så behöver du ett komplement, en lyssnarkontakt, att köpa dig ett abonnemang som inte kostar multum utan med en rimlig månadskostnad, där du kan ringa så ofta du kan/vill och den personen svara när han kan.
Det kan vara flera gånger om dagen periodvis, någon gång i veckan periodvis, ibland stillestånd och start igen… det finns inget att anpassa sig till i detta, och… det beror på dig själv, vad du själv unnar dig, hur mycket du har mod att lägga fram och ladda ur tills du blir tom, stanna i den tomheten som är ångestfylld smärtsam och kaotisk och sedan…i bästa fall så lämnar det ett tomrum som gör att det kan komma något äkta inifrån dig själv.

Att jag säger att det är ett komplement är beroende på att jag tror att du behöver Livsspels-gruppen för att få klart för dig hur du fungera naturligt och vad som försätter det ut spel. När det är försatt ur spel så går det inte att gå tillbaka till som det var innan det blev försatt ur spel för då är det en del som förblivit outvecklat, en hel del tilltrasslat och i ditt fall, överutvecklat i konsten att manipulera dig själv. Att avstå från det och börja om från början, är ett primärt arbete över tid och därför vill jag erbjuda dig denna möjlighet.
Jag vet att du vet att det inte räcker med några ord som svår här och nu, utan du vet att det är en svår kaliber på ditt Livsspel och för att  komma ur det så behövs det att någon lyckas överraska dig med något som du själv inte har kunnat räkan ut i förväg, för det tror jag du är expert på och urless på, för det gör att allt blir så fruktansvärt tråkigt och dött.

Du får gärna fråga mera om du vill, så ska jag svara… eller som du sa…ge ett försök till svar.
Tack för din fråga, den är en gåva till mig som jag inte kan köpa, bara få av någon som faktiskt har ett hopp om att få hjälp.

/Iris

Ställ din egen fråga

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *