Fråga:
Hej Iris!
Större delen av mitt liv har jag gått framåtböjd med hängande axlar och framskjutet huvud, som en yttre bild av en inre kuvad, underdånig
själshållning.
Nu skulle jag vilja befria mig och finna min kropps naturliga resning. Men då jag sträcker på mig upplever jag ett inte tomt hålrum. Jag antar att där inne ska mitt fullödiga jag bo. Hur kan jag hitta detta jag och få det att växa upp, är min fråga.
Kära hälsningar
Iris svarar:
Hej.
Jag tror att du i hela ditt liv har anpassat dig och fogat dig under vad andra tycker och tänker, gjort som andra vill att du ska göra och låtit dig kuvas och hönsas och pressat dig till att vara duktig, att vara till lags, att vara perfekt och stark?
Nu har du kommit till en punkt där du förstår att du inte behöver det längre och vill resa dig upp och gå som dig själv i dig själv för dig själv. Du vet att du är okej och att du duger som du är och nu vill du leva inifrån dig själv.
Det som händer då är att du märker att det finns en hel del som är outvecklat eftersom du inte har praktiserat och misslyckats och rest dig igen, gjort om och… till slut, aha… så går det att göra.
Det betyder att nu är det hög tid för dig att prova att göra det som du kommer på. Det kan vara hur smått eller stort som helst, men att du inser att du kan leka. Om du börjar med att gå upprätt och tänker att du har en liten Sigrid inuti dig, kanske 5 år, och så frågar du henne vad hon vill göra… kanske bada och skvätta vatten eller något annat kul, så gör det. Njuuuuut allt vad du orkar och börja väldigt tidigt.
Om du vill börja ändå tidigare så kan du börja med att vara med i Torsten Grinds ursprungliga primära lekgrupp och få kontakt med ditt inre från det du var helt liten och sedan fylls det i det tomrum du har inuti och då fylls det inifrån.
Vill du sedan veta mer och gå vidare så hör av dig igen så kan vi se vad vi kan finna ut tillsammans.
Ha roligt!!!
Senaste kommentarer