Fråga:
Det har hänt under sista åren att jag inte har fått fortsätta min anställning.
Jag har arbetat med förskolebarn i 25 år. Nu har jag provat att arbeta inom kommunen, tidigare arbetade jag inom Waldorf. Jag känner mig förvånad. Det verkar som om mitt sätt gör de andra medarbetarna osäkra.
Min teori är att jag inte är intresserad av att bygga relation med arbetskamraterna, men däremot väldigt intresserad att relatera till barnen (också med förståndshandikappade och nu senast med gamla). Tänker också att det har att göra med att jag inte lever min dröm. Min dröm är att arbeta som taxidansare inom argentinsk tango.
När jag dansar känner jag att jag känner mig väldigt glad.
Iris svarar:
Jag tror att det som är främmande och svårt för andra när det gäller dig… det är att i dagens läge börjar kontakt för de flesta människor med att man socialiserar för att skapa ett vi, ett oss, och komma på samma plan. Utan det så upplever människor sig hotade och främmande och hamnar i obehag inom sig själva.
Det är en inledning, en social lek som vuxna leker tills de har sett och känt av varandra… till skillnad mot hur barn gör. De bara leker och så blir de ett vi i en form av gemensamhet och de är ofta nöjda med det.
Kan du förstå det och förstår du att det är det som gäller, också för dig när du börjar på ett nytt jobb? Det är den allmänna kulturen i dagens läge.
Skillnaden inom antroposofiska verksamheter är att man gör på ett helt annat sätt. Man sitter tillsammans, man håller varandra i händerna, står i ring och läser en dikt eller en ramsa, sjunger eller citerar något, sjunger i kör och kánon mm.
Det är ett annat emotionellt sätt att skapa samhörighet och bli ett vi på. När du varit i sådan verksamhet i 25 år som du säger så är det inte säkert att du kan de koder som finns i de traditionella verksamheterna och då är det lätt att det uppstår ett främlingskap, ett vi och du som en annan… kanske är det så? Fundera på det och se dig omkring vilka dolda koder som råder. Om du blir känd och van med det så hittar du troligen in i vi:et och blir godkänd och harmlös för de andra. Nu tror jag de intuitivt känner sig främmande och hotade av din närvaro och då får de misstro i sig själva och framför allt mot dig och då vill de inte ha dig kvar för du blir ett ’störande’ moment i deras anda.
Kan hända att det är något helt annat men det är detta jag träffar på lite från och till med människor som har en helt annan medvetenhet om livet än den vanliga kulturens icke-närvaro här och nu, utan oftast i ett ’sedan’, att bli färdiga för nästa uppgift hela tiden och tänka framåt, mål resultat, att levererar produkten de presterar och det är en annan inriktning.
Senaste kommentarer