Självhat

Fråga:

Hej Iris.

Jag har svårt att lita på min egna förmåga att klara saker. Det visar sig i alla former. Jag
hatar på mig själv hela tiden och äcklas över allt som är jag. Hatar varje del av min kropp och känner mig misslyckad i allt jag tar mig för. Nu har det gått så långt att jag slutat dejta och träffa folk. Jag tycker synd om dem som måste umgås med  mig. Jag är en superbra mamma åt mina tvillingar,  men där slutar klappen på ryggen för mig.  Tror du att sånt här kan jobbas bort. Eller är jag en. Värdelös person?

Iris svarar:

Vad är självhat och hur uppstår det? Det är en av de frågor du behöver
svar på.

Börja med att förstå att du inte är orsak till att du har blivit till.
Det är livet som på något sätt totat ihop dina föräldrar så att du blev
till.
Då hade du livskraft, motivation att leva livet levande och du var helt ett med dig själv utan någon rädsla och utan några värderingar. Du växte och överlevde och föddes och har levt tills dags dato…. Det är det som är meningen med livet… just att leva… och du lever. Det är det enda grundvärde som finns.
Om du inte finns så går det inte att ha något värde men när du finns så finns ditt värde i det, att du finns. Du kan inte få mer värde eller mindre värde…, även om du skulle vara utvecklingsstörd eller handikappat fysisk så har du ditt ovillkorliga värde… så …. ”jag lever… jag finns… jag är jag som mig själv och det är bra nog… det behöver inte vara mer än det och du behöver inte jämföra med någon annan. Du är unik, du har fått ett liv, du har en stund på jorden,
kanske 80 år eller mer om inte något oförutsett inträffar. Du har också fyllt på jorden med det som ersätter dig och barnens far…, tvillingarna.
Allt finns i universum och det är bara en omvandling som sker när vi blir till. En sammanslagning till en människa som har dragit till sig unik information från universum och den bearbetas och utvecklas under hela vårt liv och går tillbaka till universum när vi dör.
Så….
Fråga dig själv varför du ifrågasätter det som värdefulle eller värdelöst???  Du har blivit till du finns så länge som du finns och det är ovillkorligt så. Visst kan vi förkorta våra liv men varför när vi nu har fått ett liv att utvecklas genom. Det är kul, det är spännande, smärtfyllt och skrämmande och allt däremellan.
Livet är ofullständigt och det är nödvändigt för annars skulle det inte finnas något liv. Ingen ofullständighet, ingen rörelse, inget liv. Ofullständighet ger möjlighet till liv så det kan blir ’hur som helst’ i våra liv, och hur vi upplever det beror på vilka föreställningar vi har om livet i framtiden. Livet är inte i historien och inte i framtiden, det är bara här och nu, närvarande… och om du är i det så finns inte tidsrummet, det är bara en bestämning om hur jorden rör sig. Strunt i
det, lev här och nu, var närvarande i allt, ha relation till allt och låt livet bara framskrida utan att du värderar dig själv eller andra. Det primära finns när inget annat finns. Du är primär för att du finns.
Var medveten om det och njut det genom dina sinnen. Hör det du hör och reflektera om vad det väcker för känslor, se det du ser och märkt vad det väcker i dig, känn doften av något och njut eller äcklas och lek med  det. Smaka på livets godor och låt bli att äta det som kväljer dig.
Lev livet levande genom att skapa dig relation och reflektion om allt utifrån att du är nyfiken och låt det leda till att du kreativt urforsar världen och verkligheten, då blir du operativ och det behöver inte ge ett resultat, du blir ändå visare klokare och mera erfaren när du provar ut det i verkligheten.
Fortsätt så istället för att bråka med om du ska leva eller dö, om du är värdefull eller värdelös. Kärlek är ett tillstånd, inte en känsla, och det finns runt om dig hela tiden men det beror på hur du förhåller dig till livet om du drar upp det till känsla…glädje… lycka… nöjdhet… roas… njuter…osv.  Fråga dig varför inte? Vad som hindrar
dig från att prova det och praktisera det i verkligheten.

Ta till dig detta. Läs om det många gånger tills du inte diskvalificerar det utan blir nyfiken.
Du kan inte få någon nöjdhet utifrån men du kan få mycket annat… om du är nöjd och nyfiken på dig själv, ditt inre liv kan vara hur rikt som helst eller hur torftigt som helst, det beror på om du låter dig vara  nöjd med att du finns att du lever och inte ifrågasätter det värdet.

Du får gärna fortsätta att skriva om det trasslar inuti dig så svarar jag det jag kan och hur jag ser på det. Du kan bråka med mig om alla de värderingar du har som ställer sig i vägen och sedan…. får du se om det ändrar sig eller ej…. ? Det kan bero på många ofullständigheter men ha tröst, det går att förstå mycket mera än man tror.
Öva på du.

Ställ din egen fråga

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *