Fråga:
Hej Iris
Jag tänkte höra med dig om vad du tror kring fenomenet den ”elaka styvmodern”. Hur uppstår det?
Kanske det kunde vara den elaka/onda styvfadern också.
Iris svarar:
’Elaka svärmodern’ är ofta en reaktion hos mannens mamma och det beror på att hon har haft honom som ’sin’ från det han var född. Hon har ofta levt i symbios med sonen, har gjort ’allt’ för att han ska vara nöjd, hon har lärt sig vad han tycker om och inte tycker om, hon har anpassat sig till utplåning, ställt upp, bjudit på sig själv, offrat sig och…. jaa, gjort allt som går att göra som mamma. Duktiga mamman har verkligen varit duktig och sonen har tagit det för självklart. Han tror att hans mamma är sådan, så snäll, så uppoffrande och att hon gillar det. Han har inte förstått att det har ett pris, han har bara solat sig i den glansen och njutit det. Så för hans del har han den bästa mamma han kan tänka sig, han märker inte hur hon är som en ilsken katt mot andra, hur hon fräser ifrån och väljer och vrakar åt honom, att ingen duger, hur giftig hon är för att de som han umgås med inte ska vara mänskliga på minsta sätt utan i samma anpassning och beundran som hon är när det gäller hennes son.
Detta har också utestängt fadern, han har inte fått någon djupare kontakt med sonen för duktiga mamman har varit emellan och det leder ofta till missnöje hon mannen och pappan blir då kritisk mot sonen och att sonen aldrig gör rätt eller duger, och på så sätt går han duktiga mammans ärende. Hon styr och ställer på ett subtilt sätt så att hon är fantastisk i sonens ögon och alla andra är prioritet 2.
Sagor speglar detta på olika sätt, Snövit som var mer älskad än styvmodern i faderns ögon och som därför var tvungen att röjas ur vägen. Askungen som var faders dotter sedan tidigare och hade största plats i faderna hjärta måste kränkas och nervärderas på det nedrigaste sätt, mfl.
Dessa känslomässiga spel gör ofta livet surt för mannens val av partner. Han har valt utifrån sina känslor, sin attraktion och dragning till någon och det blir oftast mycket hotfullt för hans mamma att hon, den slampan, får all han kärlek, all uppvaktning, att omsorg, allt det duktiga mamman har gjort för sonen får hon inte skörda i att sonen är hennes stora beundrare och lyckliggörare, utan det får en människa som inte har gjort sig ett dugg förtjänt av det, hon är bara ung och vacker och hans partner. Hon har säkert förfört honom, förvridit skallen på honom, fångat honom i sina garn och vävt sin väv runt honom så att han blir förblindad och inte ser mamman längre. Hon har tagit honom från duktiga mamman, han går ur sin gamla position som mammas favorit och gör saker som är mammans revir, kanske stryker sina skjortor själv, diskar, lagar mat och städar, allt vad duktiga mamman ser att han bekräftar sin valda kvinna med är som horn i sidan på henne som nålar som sticker och det gör fruktansvärt ont och det kan hon inte visa för sonen och därmed blir det sonhustrun som får all den frustration och besvikelse som subtilt dömande fördömande och straffande.
Sonhustrun vill inte länge umgås med svärmor och sonen förstår ingenting för hans mamma är ju den snällaste i världen. Han kan inte förstå att han också är en del i detta känslospel som svämorderskomplexet är.
När det gäller svärfadern så är det inte samma sak, han har ofta inte en symbiotisk relation till sin son utan en helt vanlig fin far-son-relation om han inte har fått den förstörd och blivit ’styvmoderligt’ behandlad genom sin fru.
Han brukar ofta gilla sonens val, han uppfattar vad sonen har valt sin kvinna av för skäl och han skulle kunna ha gjort samma sak. Det gör att det ofta är en okomplicerad relation för både sonen och hans partner.
I en del fall kan det däremot vara samma med fader-dotter-relation. Fadern bevakar sig dotter svartsjukt och att hon egentligen inte får lov att ha någon man för att all sexualitet med dottern är det samma som våldtäkt och att han känner sig som ägare av sig dotter och att hon minsann inte ska bli utnyttjad av någon ung pojkspoling som inte är ’torr bakom öronen’.
Numera är det så många familjer som är splittrade och det finns styvpappor och styvmammor och styvsyskon i flera riktningar och att folk har fullt upp med sina egna känslomässiga spel med sina partners så de ägnar sig inte åt att investera i sina barn så att det uppstår svärmorsproblem eller dotter-fader-komplex.
Det är ofta så att man bara umgås med släkten när man absolut måste, jämna födelsedagar, vissa högtider och vid giftermål och dop, så det går att härda ut och vara artig vid de tillfällen det krävs, för att sedan ägna tiden åt sin egen familj eller sina vänner.
Det är också så att i dagens läge är det ok, att umgås med sin egen släkt utan sin partner och då löser man problemet med delning så är det som om det inte finns, och så lever man på det sättet.)
Tack för ett fint svar men det verkar som om att du har skrivit om svärmor och inte styvmor. Alltså jag menar när ex en biologisk mamma försvinner i en familj och byts ut av en styvmor, och hur hennes relation med barnen blir.
Styvmodersproblem uppstår ofta när fadern skiljt sig från modern till barnet, oftare drabbar det dottern än sonen.
Det beror på att det finns en naturlig rangordning. Först kommer första frun för att hon var först och sedan kommer barnen i den ordning de kommit till världen, det är den naturliga rangordningen och så länge som man lever den så är det komplikationsfritt.
Det kan bli konkurrens mellan barnen när föräldrar tror att de kan vara rättvisa istället för att respektera den rang barnen har i sin ordningsföljd och det kan bli problem när mamman ändrar rangen genom att låta dem komma före fadern eller tvärtom, fadern föredrar barnen.
Eftersom nästan hälften separerar från barnens moder eller fader inom en tioårsperiod så blir det väldigt många styvmödrar och styvfäder som kommer in i barns liv och det blir trassel med rangordningen.
Den nya partnern vill vara prioritet ett, före första frun och före första barnkullen och då uppstår styvmodersproblemet. Den nya partnern kommer att ’göra livet surt’ för första frun och för de barnen som har henne som mor, oftare döttrar än söner.
Fadern märker ofta inte detta, förstår inte vad som sker, känner möjligen obehag men kan inte förstå att denna nya partner som han känner som en så gullig och god människa kan vara elak, det finns ofta inte i hans värld, det måste vara ett misstag, en missuppfattning men ’det är inte så i verkligheten’.
I denna civilisation så löser vi ofta detta med delning, vi umgås helt enkelt inte, vi väljer våra vänner och sedan umgås vi pliktskyldigt som vuxna med de vi är släkt med, på ett ceremoniellt fällt, tex högtidsdagar, stora helger och vid dop bröllop och begravningar och då kan vi vara artigt belevade och uppföra oss anständigt eftersom det handlar om en kort begränsad tid.
Det misslyckas ofta om det är fest och ingår alkohol vid sådana tillfällen.
Styvfaderproblem ser helt annorlunda ut och betecknas sällan som den typen av problem, däremot kan det lätt uppstå incestiösitet mellan styvfäder och halvvuxna döttrar och det beror på att styvfadern ofta inte känslomässigt känner sig som en far till partnerns dotter, utan mera som en man som blir attraherad av en ung och söt kvinna. Det är svårt att förstå för modern och hon blir ofta sårad av att bli utkonkurrerad av sin egen dotter.
Ibland leder detta till att varken mamman eller pappan vill ha kvar sina barn från första äktenskapet när de bildar en ny familj för det blir svåra problem för dem att lösa och de vill ha lugn och ro så då skickar de barnen emellan sig, blir frustrerade och irriterade på de äldre barnen och det blir otrevlig stämning och så skylle man på de äldre barnet. De blir ofta utsatta för avvisning och tillkortakommande som också blir styvmoderligt behandlade, även av sina biologiska föräldrar.
Vår civilisation lever inte i ansvar för de relationer som de inleder utan vill göra sig av med dem när det inte passar längre. Det är illa för mänskligheten.
Men… framtidsprognosen kan bli hur som helst???