Svårbehandlad anorexi

Fråga:

Hej Iris! Genom läsning av dina böcker har jag lärt mig mycket om autism, vilket jag är tacksam för. Du är en remarkabel människa med uppenbart unika gåvor. En nära anhörig till min man har en lång och svårbehandlad anorexihistoria bakom sig, och är fortfarande dålig. Det finns Asbergers syndrom i släkten och jag tror att ett inslag av detta kan vara orsaken till såväl utvecklandet som svårigheterna med att lyckas med behandlingen. Känner intuitivt att det finns en tomhet inom den här personen, trots att hon egentligen har allt hon kan önska i livet. Vad har du att säga om detta och om tips till behandling.

Iris svarar:

Hej
Först och främst att hon själv kan vara nöjd med att hon är missnöjd. Nöjd för att hon har livet, att hon är i livet, att inget hotar hennes liv just nu, och sedan missnöjd med att hon inte hittar in till sig själv så att hon får en förnimmelse av att livet är som det ska vara. Först att sluta att tro att det finns något att jämföra sig med, att hon är speciell, annorlunda, ovanlig och att hon är nyfiken på det som är annorlunda med henne. Sedan bli arg, riktigt förbannad, för att hon inte hittar sin egen nöjdhet. Om hon kokar ordentligt utan att bli rädd för det så blir kroppen glad och då kan det hända att hon får en förnimmelse av vad det vill säga att vara nöjd. Då kan hon inte låta bli att fortsätta vara nyfiken och det är bra.

Ställ din egen fråga

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *