Ilska och aggressivitet

Fråga:

Hej Iris
Idag lyssnade jag på ”Kropp och själ” på Sveriges Radio P1, och där sa de att det är vetenskapligt bevisat att ilska föder ilska, alltså om jag tillåter mig att vara aggressiv så kommer jag bli mer ännu mer arg. De hävdade på radioprogrammet att ilskeutlevelser är ett 70-talsfenomen (ex. promalskriksterapi osv.). Personligen tycker jag det är skönt att ställa mig i skogen och skrika eller på någon plats där ingen hör mig när jag känner att jag håller på att spricka. Jag tänkte höra hur du ser på detta?

Iris svarar:

Ilska är en trygg varm hälsosam känsla som kroppen skapar för att något har trasslat till sig och att den inre bild vi har av hur något ska gå till inte gäller pga verklighetens ofullständighet som gäckar oss, liksom vår egen ofullständighet och tendens till att förändra vår riktning och syfte. Den är till för att bilden ska krascha och brytas ner så att vi kan få en ny bild här och nu som just nu stämmer med verkligheten och då behåller kroppen sin trygghet och vi kommer att agera i förhållande till den nya bilden och rätta till så att det blir bra nog och vi kommer att lära av situationen.

Visst, om vi blir frustrerade så är det mycket bra att ladda ur de känslor som vi inte behöver när de har gjort sin tjänst.

När du däremot pratar om aggressivitet så är det inte något som kommer ur ilska, det är rädsla som man inte känner och den tar sig ofta uttryck i att vi blir aggressiva mot oss själva, skuldkänslor och dåligt samvete, alternativt mot andra att det är deras fel att jag inte är nöjd och att någon annan ’gör’ mig galen, lessen, arg eller rädd.
Så är det inte, även om ilska kan hälla sig i okänd rädsla och bli aggressivitet. Den är egentligen en reaktion som man ofta får i livet när man inte har yttre trygghet och därför kan man inte känna och ladda ur rädsla där och då och då lagras den i cellerna och häller sig i andra situationer.

Så märker man att man blir aggressiv så är det viktigt att tänka…’rädsla???’….och tittar sig omkring och ser om det finns något att vara rädd för, tänker på hur gammal jag själv är, i vilken situation det är osv… och då släpper rädslan ofta och aggressiviteten går över. Då lättar skuldkänslor och anklageseimpulsen att anklaga och då…. tjaa… då blir det bra.    

 

Ställ din egen fråga

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *